Drömmar

Du var där inatt igen.
Vi sa inte ett ord till varandra.
Bara såg på den andre i smyg.

Så gick jag. Fick nog av den tryckande tystnaden.
Du följde mig, som alltid, och inledde en konversation.
Jag var självsäker till svars.
Ville inte visa min växande panik.

Vi kom till taket på Nils Ericsson-terminalen.
Varför vet jag inte, din buss går inte ens där.
Jag ville gå, lämna dig där bakom, efter mig, i det förflutna.

Men mina fötter vände håll.
Mina ben gick mot dig igen.
Och du slängde armarna om mig.
Höll mig nära, och hårt mot ditt bröst, som du gjorde en gång.

Och jag förbannade dig, tyst för mig själv.
För att du alltid skulle, alltid ska, och alltid kommer förstöra allt.
När jag precis lärt mig att hata dig.