Det börjar med en backe. Inte en farligt brant backe, nej, inte ens ansträngande lutad, men likväl en backe som gör dig trött i benen när du går uppför den i sakta mak. Backen i fråga kantas av körsbärsträd och jasminbuskar. Himmelriket ur två växtvärldar som samarbetar,och ger henne en känsla av pirrig sommarlycka, där hon går på sin kvällspromenad i den svinnande sommarsolen. Två små flickor från förr ler från vägrenen med vild gräslök i hand och blommor i sitt solblekta hår.

Så plötsligt vrider sig vägen åt höger, bort från bebyggnad och kullerstensgator, vidare mot trasig asfalt och lupiner. Ett stort vattentorn av staplad sten blockerar utsikten, omringad av stängsel och skyltar. Hon vänder åt vänster, förbi monumentet, och blickar ut över sitt paradis. Bohuslänska klippor sträcker ut sig, bort mot vattnet. Solen smeker hennes ansikte, och doften av kvällens nyutslagna kaprifol slår emot henne med all sin kraft.

Flickorna från förr springer i ren eufori runt på klipporna, ut, bort, mot evig lycka i ett minne från forna dagar. Hon följer dem med blicken, sen med benen, hoppandes från sten till sten i tygsandaler. Hon känner dem alla, som vore de hennes närmsta vänner. De leder henne till en stor stenkulle, med utsikt över skärgården och vattentornet på ön en bit bort. Båtar seglar förbi i solnedgången, en syn hon sett så ofta att den finns där när hon sluter sina ögon i vintermörkret.

Något fångar hennes blick, något vid hennes högra fot. Hon slår sig ner, gräslök i mun och kaprifol i håret. Vid en liten grästuva står det prydligt i röd text, nött av tid och väder, "B1 & T2". Två små flickor från förr, med gräslök i hand och blommor i sitt solblekta hår, slår sig ner intill henne. De skrattar, de ler, och minner om forna tider.